Efter en lång natt med mpnga klagomål, tusentals knott och nackont finner jag mitt rum som ett numera lyxigt palats. Jag medger ju att denna tältningen blev bättre än förra, a hell lot better. Men jag är desto tröttare denna gången, en lur på sängen, ja tack.
Vi träffade världens sötaste lille kille på stranden, han kom fram med marsmallows till oss (A), David hette han och var åtta år och var sådär härligt lillgammal. Göteborgare, gillar Michael Jackson och nätmelon som han fick av Felicia. Nästa gång tar vi med dej hem, lille David!
Näe, orkar inte skriva mer nu. Schnark.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar